Pulsen stiger

I kväll har vi haft första repetitionen efter en förhållandevis lång julledighet. Vad som slog mig i kväll var att pulsen har stigit. Man märker direkt att alla inblandade är medvetna om att det bara är drygt 14 dagar kvar till premiären. Nervositeten ökar på scenen - men det är en positiv nervositet också. Man lägger undan manus och blir så mycket mer uttrycksfull även om man måste be om texthjälp då och då.
Många kommenterar och frågar om hur de ska hinna mellan olika nummer, när tekniska inslag och annat blir klart osv. Dessutom märker man att de olika produktionsgrupperna sluter upp under repetitionen på ett fokuserat sätt.
Britt och Birgitta kommer med fulla kassar av kläder och tyg. De visar hur de tänkt till "fakirnumret" och jag önskar att själv skulle få vara haremsdam när jag ser de snygga cerisa och lila tygerna som de ska sätta saxar och nålar i. Kjell och Mait är på plats med allmänt pyssel samtidigt som håller ett öga på vad som händer i numren vi repar. Och "Lill-Sara" är med och noterar och diskuterar kring smink och hår. Samtidigt håller Gill och Annika på och gör i ordning på servicegruppens områden. Dag blir mer och mer närvarande och planerar teknikmöte. Kort sagt: Vi är på gång!
I kväll har vi också börjat fota till programmet. Nytt för i år är att Sandra Höjer, som ju har sin plats på scenen, också tar bilderna. Sandra är en jätteduktig fotograf och vi satsar nu på riktigt snygga porträttbilder tagna i en för ändamålet särskilt uppbyggd fotostudio inne på kontoret.

Anders Kraftling som skrivit de underfundiga texterna till mellansnacket i akt 2  är med under genomgången av just dessa. Orkestern har repat själva på eftermiddagen och ett annat sälvrepande gäng är Anneli, Sara, Rebecka och Susanne som gör ett nummer som kommer att ta andan ur publiken. Jag skriver inte mer om det nu, vill gärna att överraskningen ska finnas kvar när det blir så dags.

Sandra och Maud diskuterar .... ja, det är just frågan...