Med stolthet och saknad

Vaknar med en konstig känsla. Inser nu att det beror på att det är fredag och att det då är första ”normala” fredagen på sådär sju-åtta veckor. Fast var är ”normalt”? Kanske det är mera normalt att befinna sig i Medelvärlden än att sitta hemma och titta på Let’s dance eller vad man nu gör på fredagarna?

Hursomhelst så är det slut. Över. Fintito. Och det har varit en helt fantastisk resa. Från de första repetitionerna i början av november via premiären den 14 januari och totalt 13 fullsatta föreställningar. Internt så är det många som kommenterar att det har varit en ovanligt rolig, lugn och harmonisk produktion. Externt får vi ideligen kommentarer som att ”det här det bästa ni gjort”. Det sista känns alltid lika skönt att höra. För även om jag är osäker på att det stämmer, så är det ju publikens känsla som är det viktiga. Man lämnar oss och är nöjd på alla sätt och vis.

Varför fungerar det här med ”Lekebergsrevyn” så bra då? Jag försökte sammanfatta lite efter sista föreställningen och konstaterade bland annat att man har olika relationer och konstellationer som betyder mycket för en själv personligen. Man har sin ”revyfamilj”, man trivs ihop och svetsas samman av det man gör. Och så har man naturligtvis roligt.

För här är man ju egentligen bara för sitt eget höga nöjes skull och eftersom vi alltid levt efter principen som sossarna snodde för oss i förra valet - ”alla ska med” – så är det ju faktiskt ingen som behöver känna att man inte får göra det man vill. Man måste inget och man får allt. Ingen förmer än någon annan, som vi ju har sjungit i 13 föreställningar nu. Där har vi kanske en del av hemligheten med att vi är så många och att det går så bra för oss.

Cirka 1 500 personer har sett vår föreställning och drygt hälften av dem kommer från andra kommuner. Det har vi full koll på nu sedan vi tagit hand om biljettförsäljningen själva. Vi har dessutom sålt böcker för totalt 32 200 kronor som vi nu sätter in på Barncancerfonden. Helt underbart att få ut så många böcker (drygt 600, många la mer pengar än vad böckerna kostade) och samtidigt kunna bidra till ett angeläget forskningsområde.

Medelvärlden är härmed lagd till handlingarna och nu ska vi börja titta framåt. Det har jag förresten gjort ända sedan premiären. Bit för bit har jag börjat fundera på vad vi ska hitta på härnäst. Och jag lovar att det inte blir händelselöst, vare sig vi gör egna produktionen eller arrangerar tillsammans med andra.

Därför avslutar jag härmed Medelvärldsbloggen och tackar för de 3 103 besök som den hitintills haft. Och så döper jag om den och fortsätter berätta om vad som händer i Lekebergs Revysällskap och på Sparbanksbörsen.

Välkomna till ”Börsnoteringar”!

Tack för oss, tack för oss....

Ut eller in i dimman...

Nu när vi obevekligen närmar oss slutet på en fantatisk revyperiod är det många som börjar oroa sig för abstinensen. Att man kommer att sakna sin "revyfamilj". För vad man ska göra sen på helgerna. För om man nånsin kommer att få vara med om en lika rolig produktion igen.

Vi som varit med ett tag vet dock innerst inne att det går över ganska snabbt. Rätt som det är så sitter man där och tänker att "hur sjutton orkade jag hålla på med det där varje vecka när det finns så mycket annat kul i livet". För min egen del har jag alltid lyckats hålla abstinensspöket borta genom att ha ett nytt projekt på gång redan innan det gamla är klart. Och exakt så är det denna gång också, så jag hoppas det funkar på lördag kväll när vi för sista gången konstaterat att "så mycket bättre när vi är tillsammans".

Men innan dess återstår först och främst tre föreställningar där vi ska ge järnet på alla plan. Förresten så finns det ett mindre antal biljetter kvar till onsdagens extraföreställning. Sprid detta till de stackare som ännu inte sett Medelvärlden.

Sen har vi en rejäl efterfest att se fram emot med galna "scenerier" och nostalgisk gemenskap. För att inte tala om återträffen den 16 april. Den, mina damer och herrar i produktionen, hoppas jag att ni redan skrivit in i era kalendrar.

Och till er som läser detta och inte ingår i Medelsvärldsgänget, kan jag bara säga att det kommer nya möjligheter att besöka oss på Sparbanksbörsen. Snabbare än röken försvinner på scenen efter Ladies Night på Röda Kvarn...

Kram till er alla!

... som med stor målmedvetenhet skapat ett tankeväckande dans- och teaterstycke ...

Har vi skapat ett nytt ord?

I vår revy har vi en sketch om hur Svenska Akademins Språknämnd diskuterar och beslutar om nya ord.
Det tycker både vi och publiken är kul, men faktum är att detta är mer nära verkligheten än vi kunde ana. Ordet ”medelvärlden” verkar vara ett tämligen nytt begrepp – i alla fall enligt Google.
Googlar man ordet i fråga får man för det första upp ”menade du mediavärlden?”. När man nonchalerat denna korkade fråga kan man konstatera att de första sidornas träffar enbart leder till Lekebergs Revysällskap. Det första man hittar som handlar om något annat är ett utdrag från Statistisk årsbok 2008 där det konstateras att …”livet och verkligheten skiljer sig från dikten och statistiken. Världen är inte medelvärlden och medelvärden kan endast grovt beskriva den.” osv…
Det må vara värt vad det kan, men faktum är att föreställningen gått som tåget från premiären den 14 januari. Fullsatt med råge och i skrivande stund, när totalt fem föreställningar återstår, har vi endast ett trettiotal biljetter kvar till extraföreställningen den 16 februari.
Vi tackar oss själva, varandra och vår härliga och trogna publik för att denna vår femte säsong på Sparbanksbörsen gett oss så bra medelvärden!

At your service

Som den trogne läsaren räknat ut för länge sen har jag haft som målsättning att låta alla produktionsgrupper synas i de här spalterna. En återstår, den allra största till antalet räknat. Den är faktriskt så stor att vi inte ens vet det exakta antalet. För även om servciegruppen har en fast kärna så är det många som mer eller mindre tillfälligt rycker in och jobbar här. Uppskattningsvis handlar det om 30-40 personer.

Vad gör man då om man är i servicegruppen? Jo, här finns det uppgifter för alla smaker och behov. Vad sägs om städning inför föreställning, fixa fika till logerna, tända marschaller utanför, ta emot bilar på parkeringen, stå i entrén, lägga upp mat, servera mat, ta upp beställningar vid borden och jobba i baren? Har säkert glömt något för det som är så bra med servicegruppen är att de här personerna fixat ALLT som inte ingår i något annat område. Och då menar jag verkligen allt.

Sedan ett antal år leds gruppen med fast och varm hand av Gill Kullberg som lägger mycket tid på att personalplanera. Inför en föreställning av Medelvärdlen behöver hon minst 25 personer för att det ska snurra runt på ett smidigt sätt. Och eftersom inte alla kan alla kvällar så är det ett pussel som ska läggas. Vi har några riktigt trogna själar som kommer i princip varje gång, många som jobbar väldigt många kvällar och några som tar enstaka dagar eller helger.

Ingen nämnd och ingen glömd brukar ju vara en bra regel i dylika sammanhang. Men jag tror inte att någon tar illa upp om jag nämner Leif Pettersson och Arne Örtgård. Dessa båda superservicekillar (som har sina respektive fruar på scenen) har under många år skött städningen av lokalen åt oss! Behöver jag säga mer?? I år har Arne varit lite justerad så de har inte kunnat dela på jobbet. Då har Leif gjort det ensam!!

Och i morgon är det dags igen. Föreställning nr 7 av 13. Betyder att vi i halvlek verkligen är i halvlek. Ska bli jätteroligt att få träffa alla igen och inte minst möta helgens publik. Det finns några i skrivande stund sex återbudsbiljetter till på lördag. För övrigt återstår 5 st till den 11/2, 43 st till den 16/2 och 2 st till den 18/2.

Koncentrationen är totalt när ett serviceinriktat gäng lägger upp maten som sedan ska bäras ut till gästerna.

(Foto: Gunnar Öquist)