Med stolthet och saknad

Vaknar med en konstig känsla. Inser nu att det beror på att det är fredag och att det då är första ”normala” fredagen på sådär sju-åtta veckor. Fast var är ”normalt”? Kanske det är mera normalt att befinna sig i Medelvärlden än att sitta hemma och titta på Let’s dance eller vad man nu gör på fredagarna?

Hursomhelst så är det slut. Över. Fintito. Och det har varit en helt fantastisk resa. Från de första repetitionerna i början av november via premiären den 14 januari och totalt 13 fullsatta föreställningar. Internt så är det många som kommenterar att det har varit en ovanligt rolig, lugn och harmonisk produktion. Externt får vi ideligen kommentarer som att ”det här det bästa ni gjort”. Det sista känns alltid lika skönt att höra. För även om jag är osäker på att det stämmer, så är det ju publikens känsla som är det viktiga. Man lämnar oss och är nöjd på alla sätt och vis.

Varför fungerar det här med ”Lekebergsrevyn” så bra då? Jag försökte sammanfatta lite efter sista föreställningen och konstaterade bland annat att man har olika relationer och konstellationer som betyder mycket för en själv personligen. Man har sin ”revyfamilj”, man trivs ihop och svetsas samman av det man gör. Och så har man naturligtvis roligt.

För här är man ju egentligen bara för sitt eget höga nöjes skull och eftersom vi alltid levt efter principen som sossarna snodde för oss i förra valet - ”alla ska med” – så är det ju faktiskt ingen som behöver känna att man inte får göra det man vill. Man måste inget och man får allt. Ingen förmer än någon annan, som vi ju har sjungit i 13 föreställningar nu. Där har vi kanske en del av hemligheten med att vi är så många och att det går så bra för oss.

Cirka 1 500 personer har sett vår föreställning och drygt hälften av dem kommer från andra kommuner. Det har vi full koll på nu sedan vi tagit hand om biljettförsäljningen själva. Vi har dessutom sålt böcker för totalt 32 200 kronor som vi nu sätter in på Barncancerfonden. Helt underbart att få ut så många böcker (drygt 600, många la mer pengar än vad böckerna kostade) och samtidigt kunna bidra till ett angeläget forskningsområde.

Medelvärlden är härmed lagd till handlingarna och nu ska vi börja titta framåt. Det har jag förresten gjort ända sedan premiären. Bit för bit har jag börjat fundera på vad vi ska hitta på härnäst. Och jag lovar att det inte blir händelselöst, vare sig vi gör egna produktionen eller arrangerar tillsammans med andra.

Därför avslutar jag härmed Medelvärldsbloggen och tackar för de 3 103 besök som den hitintills haft. Och så döper jag om den och fortsätter berätta om vad som händer i Lekebergs Revysällskap och på Sparbanksbörsen.

Välkomna till ”Börsnoteringar”!

Tack för oss, tack för oss....