Det är de små små detaljerna....

När man kommer in i den sista repetitionsfasen, den då man slängt manus och gradvis får fram rekvisita och kostym, då inser man verkligen hur stor betydelse dessa "detaljer" har. Inte bara för att publiken så småningom ska få helheten, utan lika mycket för att aktörerna växer på scenen.

När Anders Wallbom kommer ut som agitatorisk skogsmurvel i vindkraftmedleyt och sjunger iklädd en färgsprakande Pontare-kreation, så får han ännu bättre kraft och styrka i sitt agerande. För att inte tala om när de småflummiga tjejerna ska framträda i samma nummer. Att se Maud, Sandra, Alexandra, Amanda och Alva i omsorgsfullt utvalda hippekläder var gårdagens höjdare. Sist men inte minst: Saras uppenbarelse som lila linne-madam i  "Självförverkligandet" lyfte både henne och hela sketchen.

Kostymgänget som i år leds av Britt Ek har oerhört bråda dagar just nu. Den fasta gruppen består av Birgitta Hultin och Ingegerd Oberg men när det behövs så rycker Annika Forsberg in och hjälper till (när hon inte servar alla andra med fika eller sufflerar). Och hemma sitter Lotten Gustavsson och syr 60-talskostymer till vår herrkvartett som ska bli Lekebergs svar på The Temptations ...

I "Fakirens klagan" har vi satsat på haremsdräkter i lila, cerise och guld. Och det blir SÅ snyggt. Linnea och Joanna som älvor i vindkraftmedleyt är en annan uppenbarelse. För att inte tala om våra fyra superstars Anneli, Susanne, Sara och Rebecka i.... Ja det där ska faktiskt vara en hemlighet ända till slutet av föreställningen. Och då handlar det inte om mängden kostym...

Utan just de små små detaljerna!

Ingegerd, Britt, Annika och Birgitta i sin "sy-lya" på övervåningen.